Regn
Det regnar ute. Härligt. Ska man ändå jobba kan det lika väl vara skitväder, jag klagar inte.
Och tro det eller ej, men jag vaknade igår. Kom ur sängen som ett skott klockan halv sex och var nästan tidig till jobbet. Tiden gick snabbt och vid lunchtid träffade jag Erik för ett efterlängtat skobutiksbesök. Tre butiker och sådär hundra provade par skor senare såg min rådgivare rätt blek ut, men då hade jag funnit vad jag letade efter och kunde muntra upp honom med en lång fika på Mezzo. Eller ja, han bjöd ju visserligen, men såg rätt glad ut ändå...
Sedan var det hem en sväng för att käka middag och fixa till mig. Åkte ut till Hjulsbro för att hämta dig, skjutsa in till dig till stan och bjuda dig på bio. (Vad händer, när blev jag såhär snäll!?) Oceans 13 gör verkligen inte skäl för sitt namn, men visst hade den sina roliga inslag. Helt klart godkänd, speciellt med popcorn och mys. Tyvärr var den lite lång och jag var trött av för mycket jobb och för lite sömn. Åkte hem till dig, och blev ännu tröttare. Skönt att sova ut.
Och idag har jag jobbat. Du hälsade på mig, blev riktigt glad. Då. Nu är jag mer nyfiken. Elakt att utsätta mig för sådan smärtsam plåga, en hel dag som nu lagts åt någonting och jag ingen aning om vad.
Nu är det tags att ta tag i förslöade felle, ska ut på en löptur med Martin och eventuellt ett kvällsdopp efteråt. Finns inte mycket som slår varken löpning eller bad i regn?
Okomplicerat
Det är bra just nu. Okomplicerat, sådär lagom slappt. Lite jobb då och då, så att man inte slappar igen helt och mycket fri tid (fritid?) och även om många är borta finns ändå folk hemma. De avlöser varandra så att säga, för det finns alltid något att komma hem till.
Imorrn ska jag upp halv sex, om jag nu lyckas med det, men jag slutar klockan ett. Så att Erik och jag hinner köpa skor till mig. Han har det mycket betydelsefulla uppdraget att hålla med. Då kan det inte bli fel, för jag har redan bestämt mig.
Nu ska jag se klart den där filmen och handla och laga mat till resten av veckan, det känns dumt att köpa mat på jobbet jämt. Inte riktigt det mina intjänade slantar bör gå till. (Att köpa öl verkar bättre).
Snedfylla
För tre år sedan var vi utanför Kisa, jag och Linn och hennes kompisar. Vi tog första supen mitt på dagen, vid niotiden tyckte jag att det var dags att gå och lägga sig. Däcka? Nej nej, jag var bara för trött för att orka klä av mig.
De senaste två åren har jag lyckats hålla mig utomlands när denna fördömda högtid infunnit sig. Men i år var det dags igen. Nu började vi visserligen inte så tidigt. Burr och jag förfestade hos Wasell, och sedan i bilen. Fick en (eller tre) fördrinkar direkt när vi kom fram, och därefter gratis öl, vin och snapps. Maten var god (Jag minns inte efterrätten?) och sällskapet trevligt. Vi var på landet, i ingenstans, det ligger utanför metropolen Motala. Upp mot 100 pers som trängde ihop sig på logen. Fin middag, liksom pojkarna i kostym, och bordskavaljerer och snappsvisor. Efter tre rätter var det mingel och dans som gällde. Har jag hört. För då var inte Felle vaken längre. Fem, sex snapps för mycket helt enkelt.
(Men Erik däckade i alla fall först. Eller alltså, jag däckade ju inte. Jag gick och lade mig?)
Burr hade i alla fall kul. La la la...
Och så gjorde jag bort mig också. Ringde Johan tio gånger, liksom hans syster, hans mamma och hans pappa. Har jag hört. För jag minns ingenting. Och enligt mina samtalslistor på mobilen har jag ringt en hel del andra människor också. Ber om ursäkt ifall jag sagt något dumt. Jag minns inte.
Idag sov jag, på någon annans luftmadrass (hur kom jag dit?) och sedan torkade jag Burrs disk och åt korv. Gott. Nu är jag trött, men Martin ringde och han är inte hemma var dag, så det blir att äta mammas grillspett och jordgubbstårta och sedan pallra mig in till stan. Jag är ju ändå ung, eller så.
Midsommar nästa år? Ja. Då åker jag nog till isbjörnarna på Antarktis. Med andra ord, det blir jävligt ensamt.
Midsommar
Vi ska till Motala. Eketorp, närmare bestämt. (Tror vi). Det lär vara trerätters-middag och fördrink och vin och vi känner inte en enda, bara två, och det kommer bli sjukt kul!
Som veckan, som varit helt kanon. Precis som det ska vara. Måndagkvällen med flickorna var över förväntan. Mycket trevligt och inte så stelt. Det kändes nästan helt normalt, ända tills den kommentaren fälldes som medförde att jag numera tvivlar på att vi nånsin blir vi igen. Kanske gör det ingenting. Kanske var det ändå försent, men nog sved det.
Jobb tisdag onsdag torsdag, Inte jättekul kanske, men helt okej. Rutinerna sitter. Marita var snäll och jag är ju bra. Sen var det kul också. Efter jobbet alltså. Vi cruisade runt stan i Burr's bil och drog in folk till 55:an. Drack öl i tisdags, och i onsdags, och igår kunde vi inte dricka öl (för vi hade ingen) så vi grillade hos mig, med Wasell och Jeppsson, och spelade kubb (vi vann jättenästan) och såg på världens sämsta film. Och vid midnatt åkte jag till Johan som hade pokerkväll, fast med biljard och Per var full, Gustav kåt och Olof mest snäll så jag vann lite. Vid två stack grabbarna, och sen var det...kul...
(Johan var full)
Idag åt jag sill och så och nu åker vi. Grattis på midsommar!
Puss
Att bara vara
Det regnade och du ringde inte som utlovat och inget fanns att göra. Det är då man blir våldgästad av någon som tar med sig världens bästa film och linghems godaste jordgubbar och man bakar kladdkaka och ser på den filmen och det slutar regna och man åker och spelar minigolf och äter glass och, såklart, matar getter. (getmatning är verkligen underskattat).
Och sedan kommer man hem och käkar hemmagjord, nybakad, pizza och sedan ringer du och du åker hem till mig. och efter ett skumbad, en kopp te och en ryggmassage känns det som att livet ändå är ganska härligt...
Och idag har jag (vi) njutit av att bara vara. Inte gjort något, eller ganska mycket, och det finns inget bättre.
Helt klart är att jag för en gångs skull är helt säker på att ha valt rätt. Du är allt och lite till, och du gör mig hel på ett sätt som ingen annan kan. Resten spelar ingen roll, för bättre än så här blir det inte.
På tal om filmen, som jag såg igår, som var den bästa. (A walk to remember). Det är sant att killar nog är ganska okomplicerade, och jag beundrar dem. Som när två killar är osams, den ena verkligen varit ritkigt grym, och de kommit fram till att de inte är vänner längre, och lite längre fram ska de försonas. Istället för massa onödigt snack som "varför gjorde du så" och "hur kunde du säga så", frågar den ene om den andre vill ha hjälp med en sak han bygger. Killen svarar "ja", bara ja, och sedan är allt löst. Mer än så behövs inte.
Jag ska också bli sån. Enkel. Sluta analysera sönder saker, sluta försöka tolka människor. man behöver inte alltid förstå. Bara njuta. Bara vara.
Nu ska jag fräscha upp mig lite, dvs (detta har en speciell betydelse på sommaren) klä på mig, och träffa flickorna hos Emma. Det var alltför länge sedan förra sconeskvällen, mycket finns att prata om. Jag hoppas bara att en vänskap som någon gång varit riktigt stark, alltid finns kvar. Imorrn börjar jag jobba, men det är ännu långt tills dess.
Ett år i den stora vida världen
Idag är det exakt ett år sedan vi stod på Berzans trappa och sjöng fysik-sången, berusande lyckliga (I dubbel bemärkelse...). Mycket har hänt sen dess och nog känns det att man blivit ett år äldre, mognare och visare. Eller så vill man i alla fall tro att man har det.
Kändes konstigt att fira årets studenter igår, glädjen för deras skull vägde nog jämt med avundsjukan. Alla var jättefina och jätteglada och upplevde en av de bästa dagarna i deras liv, själv stod man och såg på och kände sig för gammal för att ens vara där. Dagen blev dock riktigt bra tillslut. Efter utspringet var det hem och hämta bilen för att åka till Folle (där tyvärr all mat var slut efter att ett ganska berusat Bonnkapälle varit där) och sedan till Molle (som glömt bort att han bjudit in oss men blev kanonglad, hoppas vi) och slutligen till Carro där vi mest var bortkomna. Eftermiddagen rann iväg och jag åkte hem och käkade och stack till Burr på förfest, deras nya 8:a mitt i centrum är grymt fin. Precis lagom med folk och drickande, riktigt trevligt. Sedan var det stan som gällde, trots att man som sagt var lite för gammal, och även det var (nästan) bara kul. Minglade runt pa BQ, BK, La Scala, 55:an och Ågatan och träffade allt folk i hela stan ungefär. Skrev i studentmössor, Erik och jag dampade ur och tog fyllebilder, jag gjorde bort mig inför en polis som jag upptäckte att jag kände, och fick tillslut två tuggor av den fyllekebab jag längtat efter i fem månader innan Johan släpade iväg mig till en väntande taxi. Ett lite konstigt slut på den kvällen, och jag fortsätter tråna efter en klockan två - kebab på Hakepi, som någon nu är skyldig mig.
Idag var man lite seg, och lite irriterad och orkade inte med varken taco-kväll i Hjulsbro eller grill-kväll i Ljungsbro, utan beslöt sig för att bara vara hemma för ovanlighetens skull. Rätt skönt ibland.
Annars har veckan mest varit att träffa en massa folk som inte setts på ett antal månader, poolparty hos Martin var kul och likaså Burr och Emmas fika där en hel del oväntade människor dök upp. Jag är så glad att folk är hemma nu, och speciellt hon, som jag saknat mer än jag velat erkänna. Allt blev plötsligt lite ljusare, lite roligare och peppen för sommar med större delen ledighet är riktigt hög.
Och med dig, vet jag inte riktigt vad som hände, om det är jag som ställer för höga krav eller du som inte kan se saker ur min synvinkel. Ibland hjälper inte ett tomt förlåt och jag tänker inte ge mig den här gången. Jag vänder dig inte ryggen, men det är nog dags att börja kämpa lite nu. Allt kommer inte gratis och det finns en gräns för vad man kan tolerera.
Aldrig kan man få vara helt lycklig och vissa saker går inte att förtränga hur länge som helst. Mycket har du gjort som egentligen är oförlåtligt, och det som nu blev sagt önskar jag innerligt att jag aldrig skulle ha fått höra, men nog har det rivit upp ett stort hål i min mur. Bara att åter igen försöka laga det trasiga och denna gång försöka göra muren helt ogenomträngbar. Jag tänker lyda mitt förnuft och göra det enda rätta, den här gången får känslorna komma lite i kläm.
