Julafton.
Som en ursäkt för min dåliga uppdatering kommer här en liten sammanfattning av jullovet.
Vi börjar med julafton som traditionsenligt (22a året i rad för min del) firades i Örebro. För en gångs skull var jag någorlunda frisk och kunde njuta av mat och umgänge. Hela sexton personer var vi som lyckades klämma in oss i samma hus och, mer eller mindre, hålla sams under helgen.
Och umgicks gjorde vi. Tog oss igenom en relativt smärtfri omgång hasard, klädde granen (som trots att glittret bara räckte till övre halvan blev väldigt fin), spelade mycket kort, och till min och mina systrars stora glädje även en väldig massa Super Mario Bros III. Jag vågar nog påstå julens största sorg var när Linn's älskade nintendo åtta-bitars från 1980-talet efter många timmars håll-i-gång slutligen drog sin sin sista suck och sade farväl till världen.
Vi hämtade oss dock ganska snabbt och ägnade oss åt viktiga saker som att äta julskinka, äta nötter, äta allt möjligt från julbordet, äta julkakor, dricka julöl, dricka julmust, dricka julnubbar osv. Mycket gott!
Julens näst största sorg inträffade klockan 14:58 den 24e december. Då satt vi mysigt, trångt ihopklämda framför morfars gamla TV och såg Lasse Kronér tända sitt ljus medan han blev allt blekare för att slutligen helt tappa färgen. Trots ihärdiga mekanden med antenn- och scartsladdar lyckades vi inte återfå denna och lätt panik bröt ut på flera håll. Efter lite peppande och positivt tänk (äntligen fick schackbrädet sitt rätta utseende) lugnade vi trots allt ner oss och tittade på programmet ändå. Bättre en svartvit Kalle Anka än ingen alls!
När timmen var över och de som somnat skakats till liv igen förflyttade sig hela sällskapet till vardagsrummet där jultomten så småningom uppenbarade sig, med en massa paket naturligtvis. Efter bara ungefär tjugo minuters dividerande och diskuterande kom vi fram till att klapparna skulle öppnas en i taget så alla fick chansen att se vad övriga släkten hade fått. Två och en halv timme senare var golvet fyllt av inslagspapper och alla nöjda och glada över fina saker.
Kvällen avslutades sedan med en sen promenad genom snö och kyla. Jag, mormor och min kusin Sara gick till kyrkan för att lyssna på midnattsmässan. Ett mycket stämningsfullt och fint slut på en alldeles underbar, kanske den allra bästa, julafton!
Nedan ser ni först jag och jultomten (iklädd mormors röda kappa), därefter jag som glatt leende visar upp mina julklappar, och slutligen min fantastiskt söta kusin Alva, 1.5 år.
Vi börjar med julafton som traditionsenligt (22a året i rad för min del) firades i Örebro. För en gångs skull var jag någorlunda frisk och kunde njuta av mat och umgänge. Hela sexton personer var vi som lyckades klämma in oss i samma hus och, mer eller mindre, hålla sams under helgen.
Och umgicks gjorde vi. Tog oss igenom en relativt smärtfri omgång hasard, klädde granen (som trots att glittret bara räckte till övre halvan blev väldigt fin), spelade mycket kort, och till min och mina systrars stora glädje även en väldig massa Super Mario Bros III. Jag vågar nog påstå julens största sorg var när Linn's älskade nintendo åtta-bitars från 1980-talet efter många timmars håll-i-gång slutligen drog sin sin sista suck och sade farväl till världen.
Vi hämtade oss dock ganska snabbt och ägnade oss åt viktiga saker som att äta julskinka, äta nötter, äta allt möjligt från julbordet, äta julkakor, dricka julöl, dricka julmust, dricka julnubbar osv. Mycket gott!
Julens näst största sorg inträffade klockan 14:58 den 24e december. Då satt vi mysigt, trångt ihopklämda framför morfars gamla TV och såg Lasse Kronér tända sitt ljus medan han blev allt blekare för att slutligen helt tappa färgen. Trots ihärdiga mekanden med antenn- och scartsladdar lyckades vi inte återfå denna och lätt panik bröt ut på flera håll. Efter lite peppande och positivt tänk (äntligen fick schackbrädet sitt rätta utseende) lugnade vi trots allt ner oss och tittade på programmet ändå. Bättre en svartvit Kalle Anka än ingen alls!
När timmen var över och de som somnat skakats till liv igen förflyttade sig hela sällskapet till vardagsrummet där jultomten så småningom uppenbarade sig, med en massa paket naturligtvis. Efter bara ungefär tjugo minuters dividerande och diskuterande kom vi fram till att klapparna skulle öppnas en i taget så alla fick chansen att se vad övriga släkten hade fått. Två och en halv timme senare var golvet fyllt av inslagspapper och alla nöjda och glada över fina saker.
Kvällen avslutades sedan med en sen promenad genom snö och kyla. Jag, mormor och min kusin Sara gick till kyrkan för att lyssna på midnattsmässan. Ett mycket stämningsfullt och fint slut på en alldeles underbar, kanske den allra bästa, julafton!
Nedan ser ni först jag och jultomten (iklädd mormors röda kappa), därefter jag som glatt leende visar upp mina julklappar, och slutligen min fantastiskt söta kusin Alva, 1.5 år.
Kommentarer
Postat av: Linn
Må the nintento återuppstå! Ska göra allt i min makt för att väcka liv i honom igen, jag ser det ju som att han bara sover. =)
O jag sa ju innan att det skulle bli världens bästa juL! PK
PS: Har du frågat fotografen om upphovsrätten till bilderna du lagt upp? =).
Trackback
