f e l l e

Nu hade jag egentligen tänkt åka och gymma. Men eftersom regnet fullkomligen öser ner utanför och det inte känns jättelockande att börja träningspasset med att vara dyngsur om fötter, strumpor, ben osv. tänkte jag vänta tills det åtminstone börjar lätta lite.

Helgen var varit extremt händelselös och lite tråkig. Middag hos Martin i fredags, god mat och sådär men jag var mest trött. Plugg igår och det gick ungefär som vanligt. (Trögt).

Sen jag började mitt nya liv (slutade festa och började träna istället) känns det som att jag har varit konstant trött och alla dagar flyter in i varandra. Inte går det så mycket framåt heller. Men jag tänker ge det några veckor till. Har jag inte fått en kropp som Hulken och blivit lika smart som Stephen Hawking (gärna lika snygg också) efter den tiden, så får jag börja se mig om efter andra alternativ.

Igår var det, som alla vet och länge gått och längtat efter, kanelbullens dag! Jag minns när jag jobbade under denna stora högtid och vi sålde så många bullar att jag drömde om det flera nätter efteråt. Det var tider det.



Nu, två år senare, har man äntligen blivit av med mardrömmarna och blivit sugen på att faktiskt äta en bulle igen. Vi, jag och Johan, bestämde oss redan tidigt i veckan för att igår skulle det bakas. Efter en heldag med plugg gick vi till Willys och handlade ingredienser, men väl hemma igen så var NÅGON plötsligt för trött för att baka. (Jag nämner inga namn, men han börjar på J och slutar på ohan).

Helt naturligt, tänker ni. Klart man är trött ibland, det kan man inte hjälpa! Men när NÅGON (nämner inga namn här heller) en timme senare kommer på att han ska iväg på fest, sliter åt sig några öl och lämnar sin flickvän ensam en lördagskväll, ja då är det inte lika okej längre.

Eftersom jag är en sådan genomgod och förlåtande människa lät jag dock detta passera. För den här gången. Kan han få tro. (Jag håller god min medan jag planerar min hämnd, moahaha).

Det var nog allt för den här gången. Börjar jag ana en lucka i molnen? Nej, det var bara en fläck på fönstret. Det kan inte hjälpas, nu måste jag ge mig ut i rusket. (Det blåser också. Tyck synd om mig!).

Puss&Kram Felle