It's only me.

Just nu känner jag bara för att dra täcket över huvudet och ignorera resten av världen för en stund.

Jag vet inte varför, men allt känns plötsigt så meningslöst. Min lägenhet gror igen, disken staplas på hög, och jag själv är sunkig som tusan (raka benen, vad är det?). Vad är det för vits med att städa, diska och fräscha till sig, när det ändå inte är någon som märker det?

Skolan är sjukt tråkig, regnet är tråkigt, mörkret är tråkigt, och jag är tråkigast. Imorgon är det halloweenfest och jag vet inte vad ska klä ut mig till. Förslagen haglar, men inget lockar, och jag överväger att skippa hela kalaset. All styrka och kraft jag kände för några dagar sedan är borta. Nu är jag bara viljelös och grå.

Tur då att vänner finns. Att jag inte tillåts sitta hemma och tycka synd om mig själv. Josse och Linn kommer hit snart, med vin och singstar, och jag tror att vi ska ut.

Besök innebär att jag måste städa och diska. Och kanske hinner jag även en ansiktsmask, hårinpackning och några drag med rakhyveln. Inte för någon annans skull, men för min egen?

Inte lika ensam längre.

Jag har glömt att visa min nya kompis!

Han tar upp halva min säng, är mjuk och lurvig, och väldigt bra på att kramas.

Det här är B.









Tack världens bästa Jerry! <3

They like me.

Jag fick en fyra på min tenta! Men jag har ingen aning om hur det gått till!

Hur jag än räknar kommer jag inte upp i den poängsumma jag tydligen lyckades hamna på. Den enda slutsats jag kan dra av detta är att jag måste fått poäng på 5b.

Uppgift 5b: Du befinner dig på en balkong i skärgården. Du kan precis urskilja en mast på en ö, fyra kilometer bort. Någon vinkel är blabla.... Beräkna mastens tjocklek.

Felles svar: Det står en palm i vägen för masten så tyvärr kan man inte beräkna hur tjock masten är. (Fin bild).

Jag tror att någon, med stor makt på skolan, tycker om mig. Det känns bra!

Home sweet home.

Yes, då har man klarat av ytterligare en läsperiod på LTH. En väldigt omtumlande sådan. Men som ändå slutade väldigt bra. Jag tror att jag klarade min tenta. Och jag tror att det är väldigt nyttigt för mig att bo ensam.

Igår slocknade min lampa i badrummet. Jag fick panik. Så typiskt, enda stället i lägenheten där man verkligen behöver ljus! Hade det varit sovrummet istället skulle jag inte ha behövt åtgärda problemet. Där vill man ju ändå ha det mörkt.

I alla fall, jag stod inte ut med ett becksvart badrum och efter en tids funderande lyckades jag lista ut att man kunde skruva på lampan. Bort med den gamla och dit med en ny. Tadaa!

Dessutom städade jag toaletten (för första gången i mitt liv) och upptäckte att man faktiskt kunde lyfta av sitsen. Häftigt.

Men dammsugaren har jag svårt att förstå mig på. Vi är inte riktigt kompisar. Det får vänta ett tag. Man kanske kan skaffa nån typ av husdjur som livnär sig på damm?

Nu har jag övergett min lägenhet för några dagar. Kom till Linköping igår och blev väl omhändertagen av mina päron. Fick en massa god mat, fri tillgång till bilen och ett nytt, tjockt, fluffigt täcke. Mycket mer kan man inte önska sig!

Dags att sticka ut på en lång löprunda, man får passa på när man åker norrut. Här finns det skog!

Puss
Felle

Att ta sig vidare.

Nu får jag sluta tycka synd om mig. Visst, livet suger verkligen ibland. Men man kan inte gräva ner sig för det. Medgångar och motgångar, shit happends, och ibland måste man tvinga sig själv vidare, upp och framåt. Hur svårt och jobbigt det än är.

För er som inte redan vet så kan jag jag meddela att jag och Johan inte är tillsammans längre. Det var ett gemensamt beslut och vi är fortfarande kompisar. Vi har inte bestämt hur vi ska ordna upp allt, men han flyttar in hos några kompisar i helgen och jag kommer bo kvar i lägenheten tills vidare. Nog om det. Är det något mer ni undrar får ni helt enkelt fråga.

Veckan har varit riktigt tuff. En riktig berg- och dalbana med den skillnaden att den härligt läskiga känslan i magen under nedförsbackarna nu ersatts av illamående och tomhet. Ovisshet. Ensamhet. Och denna ständiga ångest. Över morgondagen, nästa vecka och framtiden.

Termodynamiksdugga igår med 75% teori och 25% problemlösning. Jag har svårt för att bara läsa in en massa teori i vanliga fall, denna gången var det ännu värre eftersom ämnet är så sjukt tråkigt. Att jag dessutom mått rätt psykiskt dåligt har inte direkt gjort saken bättre. Räkneuppgiften satt som en smäck,  resten gick åt skogen.

Man måste tillåt sig själv att misslyckas ibland. Det här var en sådan gång.

Nu försöker jag så gott det går att ladda om inför nästa tenta, vågrörelselära, på onsdag. Det blir plugg hela helgen. Och när jag äntligen är färdig med den blir det firande med klassen och sedan hem till Linköping på torsdagen.

Jag har nog aldrig längtat hem till mina föräldrar så mycket som nu. Att få bli ompysslad, omkramad, omhändertagen och för några dagar slippa känna sig så ensam. Få lagad mat på bordet. Strosa runt på stan och inte ha några tider att passa, inget plugg som väntar.  Kunna  låna ica-kortet och handla vad man vill utan att behöva ha ångest över sin ekonomi. Och kanske mest av allt, få träffa min underbare vän och öppna den (lite) tidiga julklapp som väntar på mig där.

Sex dagar kvar. Det klarar jag.

Puss och kram Felle

Paus.

Jag tror inte att jag kommer skriva så mycket här på ett tag.

Allt är bara uppochner.

Ni kan ju titta in om några veckor igen, när världen har slutat snurra.

Den nya raggningsmetoden?

Jag fick tillbaka en inlämningsuppgift idag.

Det var godkänd. Den var till och med lite MER än godkänd. Eller hur ska man tolka detta?



Är det bara jag, eller ser det inte ut som att smileyn blinkar lite käckt åt mig?

Det är ju kanon Jag kommer inte behöva lägga ner alls mycket tid åt mina inlämningsuppfiter i fortsättningen!

Mario vs Termo.

Om jag hade haft lite mer pli på mig själv nu skulle jag ha suttit med näsan i termodynamiksboken och räknat uppgifter för brinnande livet.

Men det har jag inte. Därav förklaringen till varför jag klockan två en tisdagseftermiddag sitter med persiennerna neddragna och spelar Mario Forever och äter bullar.

Det här är en hård vecka, och jag var tvungen att ta igen mig lite.



Sjukt bra dag igår för övrigt! Linköpings HC visade åter igen var skåpet ska stå. De fyra timmarna i skolan gick som en dans. Strålande solsken på eftermiddagen, jag och siz sprang 7-8 km och jag var knappt trött efteråt. Och plugg på Helsingkrona på kvällen var mysigt.

Tisdag var det ja. Ikväll är det dags för match igen! Gunnars grabbar ska förhoppningsvis skaffa seriens snyggaste matchkläder i eftermiddag och när det har skett kan ingenting stoppa oss. Taggade till tusen!

Puss&Kram Felle

Kanelbullar och sånt.

Nu hade jag egentligen tänkt åka och gymma. Men eftersom regnet fullkomligen öser ner utanför och det inte känns jättelockande att börja träningspasset med att vara dyngsur om fötter, strumpor, ben osv. tänkte jag vänta tills det åtminstone börjar lätta lite.

Helgen var varit extremt händelselös och lite tråkig. Middag hos Martin i fredags, god mat och sådär men jag var mest trött. Plugg igår och det gick ungefär som vanligt. (Trögt).

Sen jag började mitt nya liv (slutade festa och började träna istället) känns det som att jag har varit konstant trött och alla dagar flyter in i varandra. Inte går det så mycket framåt heller. Men jag tänker ge det några veckor till. Har jag inte fått en kropp som Hulken och blivit lika smart som Stephen Hawking (gärna lika snygg också) efter den tiden, så får jag börja se mig om efter andra alternativ.

Igår var det, som alla vet och länge gått och längtat efter, kanelbullens dag! Jag minns när jag jobbade under denna stora högtid och vi sålde så många bullar att jag drömde om det flera nätter efteråt. Det var tider det.



Nu, två år senare, har man äntligen blivit av med mardrömmarna och blivit sugen på att faktiskt äta en bulle igen. Vi, jag och Johan, bestämde oss redan tidigt i veckan för att igår skulle det bakas. Efter en heldag med plugg gick vi till Willys och handlade ingredienser, men väl hemma igen så var NÅGON plötsligt för trött för att baka. (Jag nämner inga namn, men han börjar på J och slutar på ohan).

Helt naturligt, tänker ni. Klart man är trött ibland, det kan man inte hjälpa! Men när NÅGON (nämner inga namn här heller) en timme senare kommer på att han ska iväg på fest, sliter åt sig några öl och lämnar sin flickvän ensam en lördagskväll, ja då är det inte lika okej längre.

Eftersom jag är en sådan genomgod och förlåtande människa lät jag dock detta passera. För den här gången. Kan han få tro. (Jag håller god min medan jag planerar min hämnd, moahaha).

Det var nog allt för den här gången. Börjar jag ana en lucka i molnen? Nej, det var bara en fläck på fönstret. Det kan inte hjälpas, nu måste jag ge mig ut i rusket. (Det blåser också. Tyck synd om mig!).

Puss&Kram Felle

Vinst för grabbarna.

För er som vill veta så kan jag berätta att GG vann igår med 3-1 och jag bedömer mig egen insats som klart över förväntan!

(GG är alltså vårt lag. Det står för Gunnars Grabbar och syftar till Gunnar Sparr som har skrivit den kurslitteratur vi använder i matten samt är programledare på pi. Hur "grabbar" kom in i bilden är jag lite osäker på, det kan ju tyckas vara konstigt eftersom vi är ett mixlag med lika många tjejer som killar. Men nu behöver man ju inte vara så petig.)

Det var toppen! Sjukt kul att spela igen! Lite rörigt och osäkert i början och i halvtid stod det bara 1-1 men vi spelade upp oss rejält i andra halvlek. Det kändes dock att min kondition inte riktigt är på topp. Om några veckor så, då orkar man ge allt hela matchen. Bara att fortsätta träna!

Annars händer inte speciellt mycket nu. Skolan är mest tråkig. Nej, skolan är bara tråkig. Termodynamiken är fortfarande svår. Det fina höstvädret är borta och har ersatts av regn och rusk. I helgen måste jag plugga och festen på fredag har ställts in.

Men det gör ingenting. Jag är glad ändå!

Puss Felle

RSS 2.0