f e l l e

Sommarlov. Vilket underbart ord. Bara nio dagar kvar nu. Dessvärre nio dagar fyllda med kraftekvationer, jämvikt och kinematik. Jag vill hem. Hem till Linköping. Även om sommarens planer är väldigt ovissa, jag kommer att få leva på en ytterst snål budget och jag har en omtenta i ekonomi att se fram emot i augusti, känns lovet verkligen som en befrielse. Tänk lata dagar, picknickar med Östra Harg, grillkvällar med Ekängen, biljard- och drinkkvällar med Hjulsbro, Öl-, TP- och myskvällar med Burr och Oscar, eventuella Oslo-besök med Emma, tänk badutflykter och minigolf och ljusa nätter och fest och charterresa och allt som hör sommaren till.

Ja, drömma kan man, men alltid kommer verkligheten tilbaka. Jag vaknade imorse med taggtråd i halsen, hammare i huvudet, allmänt förkyld och illamående samt med en lätt släng av feber. Inget roligt uppvaknade alltså. Kanske borde jag inte ha gymmat igår. Kanske har jag bara världens mest orättvisa otur.

Nu har jag i alla fall kurerat mig med ipren, halstabletter, te, c-vitaminbrus och en shot whiskey. Överväger att ta en dusch och sticka till skolan. Frågan är bara hur mycket som kommer bli gjort idag.

Jag mår skit, mekaniken hägrar och jag vet inte vart jag ska ta vägen.