Nostalgi.
Det är påsk. Det känns inte riktigt så. Man har inte märkt av något speciellt, plötsligt vaknar man upp och ska måla ägg och äta sill, och sedan är det över. Men det är ju inte så märkvärdigt egentligen. Om man inte är så mycket för det där med religion, vilket jag nog kan påstå stämmer in på mig. Jag vann i alla fall äggtävlingen med mina mycket proffessionellt och konstnärligt målade rosa- och blåfärgade blommor. (HA Bild-Åsa, nu ångrar du att du bara gav mig ett VG).
Det är lite kul det där med kunskaper. Jag har alltid varit ganska bra på huvudräkning. Har läst fyra mattekurser på universitetet där hjälpmedel såsom miniräknare är otillåtna och alla beräkningar görs i huvudet. Inga problem, den matten går galant. En blivande civilingenjör kan multiplikationstabellen i sömnen. Men när man drar på sig sina jobbkläder och går in i rollen som butiksbiträde, då rinner all kunskap bara bort.
Jag jobbade idag. Skulle göra småmackorna till att börja med.
Fråga: En stor baguette delas i tre mindre delar. Jag skall göra 69 sådana mindre baguetter. Hur många stora baguetter går åt?
Svar: (Efter en lång tids klurande): 13 stora baguetter.
Jag räknade säkert tio gånger och kom fram till samma svar varje gång, således stämde detta. Problemet var bara att det såg väldigt lite ut för att vara 69 mindre baguetter. Jag förstår fortfarande inte vad som blev fel.
Det var kul att jobba. Jag har ett stort skärsår på fingret och ruskigt ont i fötterna. Men det var kul. Det där stället kommer jag nog alltid att känna mig lite hemma på. Nostalgi. Andra må drömma mardrömmar, vara fördomsfulla och förakta hur mycket de vill. Jag trivs där.
Veckan gick snabbt. Den försvann och jag slapp rastlöshet-ångesten. Det mesta med vår lägenhet har klarnat och jag bara längtar efter att få flytta in. Så skönt med eget place, och framför allt; ett place med space! Det kan jag skriva hur många gånger som helst. Space är underskattat.
Pepp. Imorgon, tidigt, bär det av till Geilo. Till en trästuga som ligger mitt på en fjällsluttning och lättast nås på skidor. Till röda kinder och varm choklad med mängder av grädde och åkning i pudersnö och solsken och kall öl i bastun och bara den godaste maten och det där lugnet som endast infinner sig där. Mer nostalgi. Så mycket nostalgi det kan bli. Jag tror det blir en toppenvecka.
(Och jag slipper hoppa av skolan och gå till sjöss).
Det är lite kul det där med kunskaper. Jag har alltid varit ganska bra på huvudräkning. Har läst fyra mattekurser på universitetet där hjälpmedel såsom miniräknare är otillåtna och alla beräkningar görs i huvudet. Inga problem, den matten går galant. En blivande civilingenjör kan multiplikationstabellen i sömnen. Men när man drar på sig sina jobbkläder och går in i rollen som butiksbiträde, då rinner all kunskap bara bort.
Jag jobbade idag. Skulle göra småmackorna till att börja med.
Fråga: En stor baguette delas i tre mindre delar. Jag skall göra 69 sådana mindre baguetter. Hur många stora baguetter går åt?
Svar: (Efter en lång tids klurande): 13 stora baguetter.
Jag räknade säkert tio gånger och kom fram till samma svar varje gång, således stämde detta. Problemet var bara att det såg väldigt lite ut för att vara 69 mindre baguetter. Jag förstår fortfarande inte vad som blev fel.
Det var kul att jobba. Jag har ett stort skärsår på fingret och ruskigt ont i fötterna. Men det var kul. Det där stället kommer jag nog alltid att känna mig lite hemma på. Nostalgi. Andra må drömma mardrömmar, vara fördomsfulla och förakta hur mycket de vill. Jag trivs där.
Veckan gick snabbt. Den försvann och jag slapp rastlöshet-ångesten. Det mesta med vår lägenhet har klarnat och jag bara längtar efter att få flytta in. Så skönt med eget place, och framför allt; ett place med space! Det kan jag skriva hur många gånger som helst. Space är underskattat.
Pepp. Imorgon, tidigt, bär det av till Geilo. Till en trästuga som ligger mitt på en fjällsluttning och lättast nås på skidor. Till röda kinder och varm choklad med mängder av grädde och åkning i pudersnö och solsken och kall öl i bastun och bara den godaste maten och det där lugnet som endast infinner sig där. Mer nostalgi. Så mycket nostalgi det kan bli. Jag tror det blir en toppenvecka.
(Och jag slipper hoppa av skolan och gå till sjöss).
Kommentarer
Trackback
