f e l l e

Igår var det första advent. Mys och julbak hos syrran skulle det bli. Mysigt blev det, med tända ljus och vacker julmusik, men baket gick väl sådär. När Linn var klar med sina trettiotvå lussekatter hade jag lyckats forma fem klumpar på min plåt. Inga vidare skills där alltså.

Åkte hem och vilade efter den hårda persen för att sedan göra ett nytt försök att komma in i julstämningen. Jag bestämde mig för att klä granen.





Denna procedur tog inte särskilt lång tid.

Däremot ägnade jag en bra stund åt att beundra mitt verk. Och medan jag satt och betraktade denna lite klena, ensamma skapelse bestämde jag mig för att nu var det dags för en förändring. (För min egen del alltså, inte för granens.)

Jag har grävt ner mig, gråtit, grubblat, grälat och genomlevt mindre roliga dagar. En hel del har retts ut och det känns bra, åtminstone till hälften. Det är dags att gå vidare nu.

Så, idag började jag mitt nytt nya liv. Ja, jag vet. Det är sånt man har sagt, gång på gång, och aldrig lyckats hålla mer än några timmar. Men den här gången är det annorlunda. Så det så!

Jag har numera en hel drös bestämmelser att följa. Det handlar till största del om bättre matvanor och dygnsrytm, mer träning, plugg och städning samt mindre onyttigheter, undanflykter och förhalanden.

Och så har vi det viktigaste av allt, mina och min kära systers två gyllene regler, som kommer att göra oss mycket lyckligare i slutändan:

1. Inga killar

och, som följregel för att kunna följa första regeln;

2. Inget festande

(Ett undantag av regel nummer två kommer dock, av förklarliga skäl, att göras på fredag).

Mycket vågat att lova något sånt här i sin blogg. Desto mer spännande då att se hur det går. Ni får hålla koll på mig!