f e l l e

Idag är det exakt ett år sedan vi stod på Berzans trappa och sjöng fysik-sången, berusande lyckliga (I dubbel bemärkelse...). Mycket har hänt sen dess och nog känns det att man blivit ett år äldre, mognare och visare. Eller så vill man i alla fall tro att man har det.

Kändes konstigt att fira årets studenter igår, glädjen för deras skull vägde nog jämt med avundsjukan. Alla var jättefina och jätteglada och upplevde en av de bästa dagarna i deras liv, själv stod man och såg på och kände sig för gammal för att ens vara där. Dagen blev dock riktigt bra tillslut. Efter utspringet var det hem och hämta bilen för att åka till Folle (där tyvärr all mat var slut efter att ett ganska berusat Bonnkapälle varit där) och sedan till Molle (som glömt bort att han bjudit in oss men blev kanonglad, hoppas vi) och slutligen till Carro där vi mest var bortkomna. Eftermiddagen rann iväg och jag åkte hem och käkade och stack till Burr på förfest, deras nya 8:a mitt i centrum är grymt fin. Precis lagom med folk och drickande, riktigt trevligt. Sedan var det stan som gällde, trots att man som sagt var lite för gammal, och även det var (nästan) bara kul. Minglade runt pa BQ, BK, La Scala, 55:an och Ågatan och träffade allt folk i hela stan ungefär. Skrev i studentmössor, Erik och jag dampade ur och tog fyllebilder, jag gjorde bort mig inför en polis som jag upptäckte att jag kände, och fick tillslut två tuggor av den fyllekebab jag längtat efter i fem månader innan Johan släpade iväg mig till en väntande taxi. Ett lite konstigt slut på den kvällen, och jag fortsätter tråna efter en klockan två - kebab på Hakepi, som någon nu är skyldig mig.

Idag var man lite seg, och lite irriterad och orkade inte med varken taco-kväll i Hjulsbro eller grill-kväll i Ljungsbro, utan beslöt sig för att bara vara hemma för ovanlighetens skull. Rätt skönt ibland.

Annars har veckan mest varit att träffa en massa folk som inte setts på ett antal månader, poolparty hos Martin var kul och likaså Burr och Emmas fika där en hel del oväntade människor dök upp. Jag är så glad att folk är hemma nu, och speciellt hon, som jag saknat mer än jag velat erkänna. Allt blev plötsligt lite ljusare, lite roligare och peppen för sommar med större delen ledighet är riktigt hög.

Och med dig, vet jag inte riktigt vad som hände, om det är jag som ställer för höga krav eller du som inte kan se saker ur min synvinkel. Ibland hjälper inte ett tomt förlåt och jag tänker inte ge mig den här gången. Jag vänder dig inte ryggen, men det är nog dags att börja kämpa lite nu. Allt kommer inte gratis och det finns en gräns för vad man kan tolerera.

Aldrig kan man få vara helt lycklig och vissa saker går inte att förtränga hur länge som helst. Mycket har du gjort som egentligen är oförlåtligt, och det som nu blev sagt önskar jag innerligt att jag aldrig skulle ha fått höra, men nog har det rivit upp ett stort hål i min mur. Bara att åter igen försöka laga det trasiga och denna gång försöka göra muren helt ogenomträngbar. Jag tänker lyda mitt förnuft och göra det enda rätta, den här gången får känslorna komma lite i kläm.