Att bara vara
Jag vaknade igår och kände mig bara trött. Besviken på dig, trött på mig själv och trött på min vardag, och jag tänkte att det här kan inte bli annat än en riktigt dålig dag. Ibland kan dock små saker förvandla även en dag med sämsta tänkbara start, till en riktigt fin sådan.
Det regnade och du ringde inte som utlovat och inget fanns att göra. Det är då man blir våldgästad av någon som tar med sig världens bästa film och linghems godaste jordgubbar och man bakar kladdkaka och ser på den filmen och det slutar regna och man åker och spelar minigolf och äter glass och, såklart, matar getter. (getmatning är verkligen underskattat).
Och sedan kommer man hem och käkar hemmagjord, nybakad, pizza och sedan ringer du och du åker hem till mig. och efter ett skumbad, en kopp te och en ryggmassage känns det som att livet ändå är ganska härligt...
Och idag har jag (vi) njutit av att bara vara. Inte gjort något, eller ganska mycket, och det finns inget bättre.
Helt klart är att jag för en gångs skull är helt säker på att ha valt rätt. Du är allt och lite till, och du gör mig hel på ett sätt som ingen annan kan. Resten spelar ingen roll, för bättre än så här blir det inte.
På tal om filmen, som jag såg igår, som var den bästa. (A walk to remember). Det är sant att killar nog är ganska okomplicerade, och jag beundrar dem. Som när två killar är osams, den ena verkligen varit ritkigt grym, och de kommit fram till att de inte är vänner längre, och lite längre fram ska de försonas. Istället för massa onödigt snack som "varför gjorde du så" och "hur kunde du säga så", frågar den ene om den andre vill ha hjälp med en sak han bygger. Killen svarar "ja", bara ja, och sedan är allt löst. Mer än så behövs inte.
Jag ska också bli sån. Enkel. Sluta analysera sönder saker, sluta försöka tolka människor. man behöver inte alltid förstå. Bara njuta. Bara vara.
Nu ska jag fräscha upp mig lite, dvs (detta har en speciell betydelse på sommaren) klä på mig, och träffa flickorna hos Emma. Det var alltför länge sedan förra sconeskvällen, mycket finns att prata om. Jag hoppas bara att en vänskap som någon gång varit riktigt stark, alltid finns kvar. Imorrn börjar jag jobba, men det är ännu långt tills dess.
Det regnade och du ringde inte som utlovat och inget fanns att göra. Det är då man blir våldgästad av någon som tar med sig världens bästa film och linghems godaste jordgubbar och man bakar kladdkaka och ser på den filmen och det slutar regna och man åker och spelar minigolf och äter glass och, såklart, matar getter. (getmatning är verkligen underskattat).
Och sedan kommer man hem och käkar hemmagjord, nybakad, pizza och sedan ringer du och du åker hem till mig. och efter ett skumbad, en kopp te och en ryggmassage känns det som att livet ändå är ganska härligt...
Och idag har jag (vi) njutit av att bara vara. Inte gjort något, eller ganska mycket, och det finns inget bättre.
Helt klart är att jag för en gångs skull är helt säker på att ha valt rätt. Du är allt och lite till, och du gör mig hel på ett sätt som ingen annan kan. Resten spelar ingen roll, för bättre än så här blir det inte.
På tal om filmen, som jag såg igår, som var den bästa. (A walk to remember). Det är sant att killar nog är ganska okomplicerade, och jag beundrar dem. Som när två killar är osams, den ena verkligen varit ritkigt grym, och de kommit fram till att de inte är vänner längre, och lite längre fram ska de försonas. Istället för massa onödigt snack som "varför gjorde du så" och "hur kunde du säga så", frågar den ene om den andre vill ha hjälp med en sak han bygger. Killen svarar "ja", bara ja, och sedan är allt löst. Mer än så behövs inte.
Jag ska också bli sån. Enkel. Sluta analysera sönder saker, sluta försöka tolka människor. man behöver inte alltid förstå. Bara njuta. Bara vara.
Nu ska jag fräscha upp mig lite, dvs (detta har en speciell betydelse på sommaren) klä på mig, och träffa flickorna hos Emma. Det var alltför länge sedan förra sconeskvällen, mycket finns att prata om. Jag hoppas bara att en vänskap som någon gång varit riktigt stark, alltid finns kvar. Imorrn börjar jag jobba, men det är ännu långt tills dess.
Kommentarer
Trackback
