f e l l e

Nu regnar det igen. Mysigt. Man borde tälta. Det är underbart att somna till regnsmatter mot tältduken. Jag skulle kanske tänka annorlunda om jag befann mig i, låt säga, Arvika nu. Men det gör jag inte. Alla är bortresta eller upptagna och det var tur. Jag behövde verkligen vara hemma ikväll. Hyrde film med mamma och myste ner mig i soffan. Det onda i halsen som plågat mig de senaste nio dagarna, som varken halstabletter eller allt te i världen har haft någon verkan mot, har äntligen börjat släppa. Långa jobbdagar torsdag, fredag, lördag och jag som inte borde ha jobbat överhuvudtaget. Att få näsblod tio gånger på tre dagar är nog inget vidare. Men jag har varken tid eller lust att vara sjuk, och det går nog över så småningom. (Ja, jag är så antihypokondriker man kan bli).

Jag vet varför nu. Varför jobbet känns så förbannat tråkigt och omotiverat. Ni såklart. Jag sakner er. The crew. Eliten. Samma arbetsuppgifter, lika jobbiga kunder och stressiga dagar som när jag jobbade i höstas, och det var oförståeligt hur jag stod ut då. Nu vet jag. Ni fattas verkligen. Alltför tomt.

Semester var skönt. Vi tog din bil upp till Dalarna och bodde i en liten röd stuga i fyra dagar, med fåren betandes utanför. Undersökte koppargruvor och besökte metropoler som Falun, Borlänge och Leksand och lärde mig att fiska och plöjde igenom korsorstidningar och såg på film och bakade muffins och läste Ernietidningar och drack tusen liten te och klappade på fåren. Tack för kanondagarna, du är finast.

Annars händer inte så mycket. Det är jobba, äta, sova som gäller just nu. Jag tar på mig mer ansvar än jag borde, det hjälper inte hur mycket jag än försöker låta bli. Saker blir ogjorda och jag står inte ut med att se dem sådana.

Jag bor mest hos dig. Biljardkvällar med drinkar och middagar och sällskapsspel med nya och gamla familjemedlemmar.

Enligt studera.nu har jag blivit antagen till min utbildning. Läskigt. Det går inte längre att skjuta på framtiden och besluten, verkligheten har kommit ikapp. Jag vet. Jag har en lägenhet, jag ska börja plugga. Och ändå är det så svårt att klicka på "Svara". Det blir så definitivt på något sätt. Som att man inte har någon återvändo när man väl har accepterat. Jag är långt ifrån säker på vad jag vill, och glasklart blir det väl aldrig, men jag skulle önska att där skulle finnas ytterligare en smula drivkraft och motivation.

Två veckor kvar att jobba. Sedan slutar det regna och jag får ännu mer semester. Vi ska iväg igen. Längtar redan tills dess. You and me. Men först ska den här kvällen ta slut, vilket för min del kommer att ske ganska snart. Jag kan behöva sova lite för en gångs skull. Söndag blir ekängen-dag. Bad och fika och sånt. Sen kommer ni hem och du åker och mitt hus är stort och tomt. Då blir det 55:an och chocolat igen och jag kommer sakna dig massor men på sommaren behöver man inte vara mörkrädd.

Mad World - Gary Jules.