Solen når långt.
Finaste dagen på hela sommaren var idag. Sett ur vädersynpunkt alltså. Började dagen med att le lite åt mig själv som prickat in vädertopparna så perfekt. Var ledig i juni då solen arbetade för fullt, jobbade sedan hela juli när solen hade semester och var någon helt annanstans. Och nu är solen tillbaka och jag har all tid i världen att bara njuta. Tillbringade dagen i Sandvik med att växelvis bada, steka och spela strandtennis. Nu har jag fått en vacker rödbrun färg som jag hoppas övergår mer åt det bruna hållet så snart som möjligt.
Och när jag ändå är inne på ämnet kan jag skriva att det hjälpte ganska mycket. Att vara i solen. Som att den lyckades tränga in allra djupast i min hjärna och förskingra de mörka tankar jag har dragits med ett tag. Tankar som har fått mig att sjunka djupt ner och som har plågat både mig och mina närmaste. (Tack för att ni orkar, och förlåt).
Nu är jag lättad, över att ljus alltid kommer efter mörker, över att depressiva tankar har flugit bort och ersatts med en liten mängd motivation, över att framtiden inte längre känns lika hotfull utan mer som en prövning jag kan klara av om jag vill.
Jag peppar på fest på fredag och det är nu bestämt. Mycket ljust framöver, en helg på en herrgård med släktingar och middagar och champagne och bad och dubbelrum med dig, en födelsedag som skall firas ordentligt samt en utomhusbio på en filt i en varm famn en varm sommarkväll.
Nu blir det jordnötsringar och film, och jag saknar dig lite, men att veta att du kommer hit och kramar mig om några timmar räcker nog för att stå ut.
